US KARLSSON

Resan gick bra, det var inga större bekymmer. Det ända man skulle kanske kunna klaga på är väl i så fall att en kinesjävel tog min fönsterplats på flyget Stockholm-London och att jag fick sitta brevid någon tjock dansk som tog upp halva mitt säte mellan London och LA.. Men men, nu ska vi inte ha den tonen!

Vi åkte hemifrån mot Stockholm vid kvart över fem på morgonen och checkade in runt 10 på arlanda flygplats. Familjen + Tanja ´Malin var med för att ta avsked, och det blev riiktigt jobbigt...

Det är verkligen en konstig känsla när man tänker att man ska vara borta i ett helt år utan att träffa sin familj och sin flickvän.. Visst kommer vi ju prata med varandra via Internet och telefon, men det är ju långt ifrån samma sak som att vara där hos dom! Så bara tanken av att vara ifrån dem så länge gör att det börjar fukta lite i ögat..

Jag älskar er och kommer sakna er massor!


Fortsättningsvis så hände inte speciellt mycket.. Det såg väl ut som så att jag yrade runt lite på alla flygplatserna och satt på alla flygplan och väntade.. men nu då efter typ ett dygn är jag äntligen på plats.

Händelser
Det var faktiskt två lite roliga saker som hände på flygplatsen i Los Angeles.

Den första grejen är att när jag gick av planet och skulle hämta min väska så kom det ut en ganska så känd amerikan från samma plan som jag flög med..

Gissa vem??

Jo det ska jag ta och berätta för er kära läsare..

Det var faktiskt den något kända rapparen 50 cent! Tror ni jag blev lite paff när han kom där eller? .. Jag stod och funderade.. Tänk om man skulle vågat gå fram till honom och barra:

Helloo Curtis! My name is Victor.. big fan.. and I was just wondering if I could plåta oss with my nya digital kamera?

Synd att jag inte gjorde det..


Den andra händelsen var när jag skulle gå mot nästa gate. Jag började att yra runt lite, hade ingen aning om vart man skulle. Men då kom det fram en vänlig herre som frågade vart jag var på väg och så började han gå med mig för att visa vart jag skulle gå (måste säga att om han inte hade hjälpt mig hade jag nog fått stanna kvar i LA.. hade aldrig hittat själv). Sen kom vi till en lång raksträcka och han sa att jag skulle följa vägen tills jag kom till terminal 7.. och precis innan 'adjö' så som det fram att han också höll på med något "tjoho-rädda-barnen-i-djungeln-shit" och ville att jag skulle ge pengar.. Men jag försökte säga att jag inte hade så mycket pengar, men vips så var i alla fall 5 dollar borta.

 Men okej, vet inte om det var grejen jag hade tänkt berätta först.. så där fick ni en liten halv bonus-händelse.. Grattis!
Men ja, i alla fall när han hade rånat migpå mina dollar så började jag att gå mot terminalen, men då kom det fram en ny nisse som jobbade där och frågade också vart jag skulle(fan hur vilsen ser jag ut egentligen? tänkte jag) .. men jag sa att jag redan hade fått hjälp och att jag vet vart jag ska.
No, but where are you going? .. vafan, ja till terminal 7 .. okeej, men då ska du ta den här vägen, säger han och leder mig till en hiss och säger typ att jag ska ¨ka några våningar och sen gå åt typ andra hållet.. och sen ville han också ha några dollar till djungelbarnen.. men ne, det fick han inte.. och jag vet inte vad jag tog för väg heller riktigt.. men rätt kom jag! Det är väl det som räknas.

Men nu sitter jag iallafall hemma hos Seccombe. Klockan är halv 4 på morgonen så jag ska väl gå och lägga mig strax.. sov nästan ingenting på något av flygen.

Imorgon ska jag upp och kolla till området lite, sen ska jag åka och träna för första gången! Woho!


Blev ett långt första inlägg, så nu fick ni läsa minsann! Får se när nästa inlägg kommer :)
Men tills dess så får ni hade så braa !

Puss på er !